cornelia

nu har jag tänkt igen ..
.. hur kan det komma sig att man tror att man känner någon, när man egentligen inte gör det?
man har minnen med personen och vid tillfället man umgicks aldrig trodde att den personen skulle såra. eller tillfälle och tillfälle, ett x-antal år. att jag ens litat på dig existerar inte för mig längre och har inte gjort på snart 2 år .. klart det svider, men så är det! jag känner inte dig.

som johanna skrev i sin blogg "people always leave" och så är det väl ..



gårdagen var kaos, nej .. kaos är bara förnamnet.
ett rum fullt med 20+are blev plötsligt små pojkar igen. ex-flickvänner, ex-pojkvänner & ex-vänner gjorde inte saken bättre. ja, det hjälper ju heller inte att vi bor i den största incest-hålan i södra Sverige!
"- ey, rör inte min bror"
"- du! snacka inte skit om min kusin"
"- ta bort tassarna från min lillebrors flickvän"

jag satt mest på en stol och bara tittade & det var jävligt underhållande, jämförelsebar med en såpopera
snälla, ta mig härifrån!