¤)%)"#%/!!
för första gången i mitt liv har jag fått näsblod. det var hemskt, dels för att jag har blodfobi och dels att det gjorde så satans jävla ont! helt öm om min lilla potatisnäsa idag .. blev totalt knocked-out på dansgolvet! skallad på näsan.
medan jag samtidigt knuffar till fanskapet vänder jag mig om för att han inte ska se att jag gråter, haha vilka jävla idioter det finns som inte har någon som helst koll.
olyckan-ole-do-lyckan
- imorse när jag gick upp för att hämta tidningen var vår brevlåda borta och där var ingen tidning
- när jag sedan tittat i kylskåpet och min favorityoghurt är slut och det inte finns ngt bröd tinat bestämmer jag mig för att ta en drickyoggi to go.
- jag tittar ut innan jag går upp för att hämta min ipod på mitt rum, "oh det är uppehåll, skönt!" när jag sedan stressar iväg till bussen öppnar himlen sig och blöter ner mig
- när jag sedan kommit till skolan & tar upp mina nycklar för att kunna öppna mitt skåp droppar det från nycklarna och jag upptäcker snabbt att min lille vän mr.drickyoghurt inte ville stanna i sin flaska.. CRAP! hela väskan, inklusive plånbok, ipod, mobil, labello, tamponger, kortlek & såklart en massa viktiga papper soaked i drickyoghurt. MUMS!
varför händer alltid sånt här mig?
folk är konstiga, det är inte jag
jag förstår inte hur folk kan underhålla sig i timmar med dataspel..
hur somliga kan tycka mazariner är gott ..
hur alla som går med UGGs trampar ner dem (säkerligen även jag) ..
hur folk kan gå med skinnjacka i minusgrader ..
hur det kan finnas människor som faktiskt uppskattar rå fisk ..
eller vem som kan njuta av en svensk deckarfilm?
men vad jag absolut inte kan förstå är hur vissa inte kan bli lyckliga av shopping?!!! jag menar det är helt otroligt!
jag riktigt känner att magen bubblar och jag har ett ständigt leende på läpparna när jag tänker på saker som jag ska eller nyligen har köpt.
efter nova med tjejerna är jag en klänning och ett par skor rikare - lycka! det här med lön är verkligen något jag hade kunnat vänja mig vid, haha
herre-jesus
nu har jag tänkt igen ..
.. hur kan det komma sig att man tror att man känner någon, när man egentligen inte gör det?
man har minnen med personen och vid tillfället man umgicks aldrig trodde att den personen skulle såra. eller tillfälle och tillfälle, ett x-antal år. att jag ens litat på dig existerar inte för mig längre och har inte gjort på snart 2 år .. klart det svider, men så är det! jag känner inte dig.
som johanna skrev i sin blogg "people always leave" och så är det väl ..
gårdagen var kaos, nej .. kaos är bara förnamnet.
ett rum fullt med 20+are blev plötsligt små pojkar igen. ex-flickvänner, ex-pojkvänner & ex-vänner gjorde inte saken bättre. ja, det hjälper ju heller inte att vi bor i den största incest-hålan i södra Sverige!
"- ey, rör inte min bror"
"- du! snacka inte skit om min kusin"
"- ta bort tassarna från min lillebrors flickvän"
jag satt mest på en stol och bara tittade & det var jävligt underhållande, jämförelsebar med en såpopera
snälla, ta mig härifrån!
schack .. pust, matt!
för att man kan tävla i den behöver det väl inte kallas sport?
vad går du på för sport? ehmn .. frimärkssamling!
sport = svett
frimärkssamling = ja, inte svett i alla fall!
på sportloven får ju alla småttingar åka runt och prova på olika sporter. bla titta på frimärke, men ball!
enligt mig ska det vara fysiskt ansträngade för att man ska kunna kalla det sport, men det är ju bara jag ..
nu - joggingtur!
I am a cape
nu när vi fått det ur världen kommer mitt positiva inlägg,
jag är ett kap!
ett kap som fan .. jag har humor, är snäll, snygg, smart, har snygga tänder och allt annat bra man kan vara
den här självboosten har jag lärt mig av sofija petrov, en vän som var en väldigt nära vän till mig ett tag.
hon hade aldrig problem med självförtroendet, eftersom vi är kap!
heja sommar, solblekt hår & brunbrända ben .. m-mm!
nu - 2½ men
tandmysterium
vi är 4 familjemedlemmar, frågan är vems de återstående sju tandborstarna är? molgan & hans brors kanske?
förövrigt har filmstaden äntligen tagit sig i kragen och ändrat koden på toaletterna
ångest?
.. ni vet säkert vad jag pratar om.
ATT TRO ATT DET VAR MIN KAMERA SOM ALLA GICK RUNT & FOTADE MED MEN SOM I SJÄLVA VERKET INTE VAR MIN!
DET är ångest, så många bilder jag ställde upp på (eftersom jag trodde det var min kamera så tänkte jag att "om de blir dåliga så är det bara jag som ser dem innan jag raderar dem") men det var en kamera som var väldigt lik min, när jag tittade på bilderna från min kamera igår kväll så var jag med på en bild och resten är typ en vägg, en närbild på en ölburk, taket, hunden, en fot på golvet .. osvosv.
jaja, de lär väl dyka upp någon gång & då blir det remove tag på momangen
gelépussar
uppflyttning av skolarbete, sommarjobbssökning, konflikter och annat. vad tror jag, att allt kommer lösa sig?
varför inte bara ta tjuren vid hornen (säger man så, haha?) och luta mig ner, ta av skon, vända den upp & ner och ta på skon igen? så mycket bättre mår man efteråt, visst? vilka metaforer jag använder mig av idag.
igår var det soundtrack of our lives, men jag drack/åt mig helnitad på geléshots istället
corre tuggar och & gör sig beredd
skomakaretummen & gotte i munnen
mmm - schmaskus!
okomplicerat
ibland hade jag önskat att jag vore kille .. killar är så .. så okomplicerade!
- killar blir inte sura på varandra för småsaker och om dem blir det så säger dem det direkt till den/det som han stör sig på och löser det.
- killar behöver aldrig prova 5 olika outfits för att hitta den rätta
- killar överanalyserar inte alltid allting, utan är det så .. så är det så!
allt är så ärligt på något sätt, de beter sig och säger exakt så som de tycker.
och sen kommer vi, tjejer .. varför är vi så onda? går bakom ryggen på varandra, snackar skit ..
hur kan vi bli så glada när den snyggaste tjejen på skolan gått upp 5 kilo?
eller när blondinbella skattefuskar?
när den smartaste tjejen i klassen inte fick alla rätt på provet?
om vi är utomlands känner vi glädjen när de hemma i Sverige har regn och inte kan bli lika bruna?
tjurar i flera dagar eftersom kompisen köpte likadana skor fast i bruna?
jävla oss!
schnee
friskus&osvettis
för cirkus två år sedan var jag konstant sjuk .. förkylning efter förkylning, halsfluss, influensa osv osv
jag trodde verkligen att jag klarat mig denna vintern, har inte varit sjuk en enda gång och precis när jag trodde att jag klarat mig så - välkommen Mr.influensa! tack Gud, för att du straffar mig med influensan.
tja, som maja säger .. allt händer kanske för en anledning (i detta fall att jag inte ska göra engelskaprovet på torsdag kanske?)
nu ska jag bli friskus! men först ska jag lägga mig i soffan, dricka te, tycka synd om mig själv & hoppas på att snön inte lägger sig.
positivt
komplimanger kan vara något av det mest underskattade som finns för tillfället.
en liten komplimang kan förgylla en hel dag, istället för att hålla inom sig att klasskompisen har fint halsband så SÄG DET! om någon varit schysst och följt med dig när du skulle lämna tillbaka något på h&m, berätta för henne/honom hur snäll han är.
"bra du passar i den färgen", "snygg du är idag", "snällt gjort", "du är så bra", "snygga skor", "smart du är som skrev så på den uppgiften" .. osvosv
jag ger komplimanger allt för sällan, jag vet inte riktigt varför känns lite småfjäskigt på något sätt. men eftersom alla tänker så som jag så blir det aldrig några komplimanger sagda, så nu kära läsare ska det bli ändring på det!
mmm- bensin!
själv tycker jag om doften av nytvättat, fräsch parfym kill/tjej, choklad, en blomma kanske .. sånt som normala människor tycker luktar gott!
sedan har jag personer i min omgivning som kan ta en markör penna och stå och sniffa på den tills de blir yra i huvudet .. hur skadad får man bli? samma sak gällande bensin, hur kan någon tycka att det luktar gott?
min inspirationskälla har tyvärr utgått så får arbeta lite på inläggen känner jag men snart kommer de flöda .. det är jag helsäker på :)
... förövrigt har pliktverket beslutat och skrivit in mig för värnplikt .. januari 2010
"har du sett att jenny & billy har gjort slut" "vaa, hur vet du det?" "äsch, såg det på facebook"
aldrig skulle jag kunna tänka mig att skriva ut en kärleksdikt på bilddagboken och publicera en bild på den som jag är kär i, aldrig skulle jag lägga ut en låt eller skicka ett töntigt kärlekssms som man vidarbefodrade från sin förra pojkvän som fick det av sin förra flickvän som fick det av .. osv!
eller skriva hur jag känner om jag är sårad för den delen heller
msn, facebook, bilddagboken, nedklottring i skolblocken.
nej, jag föredrar att säga hur jag känner IRL (nörd) och inte via internet där alla kan ta del av det.
ni vet ju hur mkt jag gillar fjortisar som heter "kommer alltid älska dig Karl, vi två föralltid, inget kan sära oss, 4-ever" på msn när dem är typ 13år och har varit tillsammans en månad, samma sak gällande bilddagboken.
sen när de blivit sårade så kopierar dem in en massa emo-låttexter och ett tårfyllt öga "tyck synd om mig"
jag vill inte att någon ska veta om jag är sårad/kär som inte står mig nära, vad sjutton har de med det att göra egentligen? om jag skaffat pojkvän, gammel farmor eller hamstern har dött, blivit avskedad varför ska "bekanta" / främlingar ta del av det?
om man nu är så jävla förälskad gå och visa eller säg det till din partner istället för att sitta på datorn och leta kärleksdikter, passande låttexter och retuschera bilderna så det blir hjärtbakgrund.
samma sak gällande om man är sårad, vill du ha sympati från folk du knappt känner på bilddagboken eller facebook?
dem enda jag kan tänka på att jag vill träffa och berätta för är mina vänner som stöd. jag behöver inte någon som tycker synd om mig på facebook eller bilddagboken, det räcker att jag tycker synd om mig själv eftersom det är mig det påverkar och ingen annan.
busssjuka med 3 s
jag har aldrig varit åk/sjösjuk eller något annat, konsigt.
på tal om vänner .. tänk dem som inte har några vänner, jag är så oehört glad att jag har alla mina nära vänner.
men tyvärr så kan dem inte hjälpa mig att bota min åksjuka, attsing!
