cornelia

nuförtiden gömmer jag mig i korridorerna för min engelsklärare. såfort hon ser mig så ska hon prata med mig.  jag blir lika nervös som om jag skulle prata med en riktig engelsman, ni vet sådana som kan flytande engelska och hör varje litet gramatiskt fel man gör.

jag har inga som helst problem att prata hur mycket som helst när jag är på chartersemester, då pladdrar jag på som om jag vore bäst i världen på engelska. men om jag börjar prata med någon som är från ett engelsk-talande land blir jag jättenervös över att säga fel.

även när man sitter och pratar svenska i exempelvis london så borde dem ju tycka att man är dum i huvudet när vi säger saker som, dock ganska interna

- it was just a kid
- you're speaking in goats
- I want a fat-öl
- I do fat

eller ni vet när man säger "shut up" på grov skånska, undra vad folk tror om en då?